Protokoll för ESIL 28 Oktober 2011

§ 1  Ordf. Mikael Sörensson hälsade de 27 närvarande (se gästbok) välkomna och förklarade sammanträdet öppnat.

§ 2  Ordf. lämnade några meddelanden rörande höstterminens sista möte 2011-11-25 och om utgivningsplanen för FaZett

§ 3  Meddelanden

• 3.1 Bengt Å. Bengtsson meddelade och demonstrerade barkpraktmal (provisoriskt namn) Batia lunaris. Ny för Sverige: tre hanar i Sk. Lund, Höje å den 20.VII.2011 på ljus. Arten är mycket lik buskpraktmal Batia internella men betydligt mindre och med ljus mellankropp. Finns närmast i Danmark sedan 1995 (äldsta fyndet). Kan ha varit en gammal medlem i båda länderna sedan länge.Vidare demonstrerades ljusrandsbrokvecklare Loxoterma rivulana: Öland, Sandby 25.VII.2011. En aberrativ hona med genitalier som avviker något från det normala. Framvingen saknar mörka teckningselement.

  Styvskinnsmal Nemapogon gliriella togs ny för landet förra året i Sm., Långemåla, Danmarksvägens naturreservat. Inventering i år visade att den som väntat finns bofast där, men glädjande nog också i ett näraliggande reservat (Bokhultets naturreservat). En hona Danmarksvägen 6.VII och två honor Bokhultet 2.VII resp. 16.VII.2011. Arten är i övrigt bara känd från några få länder i Mellaneuropa.

  Svartryggsdvärgmal Ectoedemia longicaudella: två hanar från Sm., Långemåla, Bokhultets naturreservat 2.VII.2011 resp. Sm., Mörtfors, St. Ramm 12.VII.2011. Genitalierna överensstämmer med dem hos longicaudella men exemplar av arten med ljus mellankropp, som här, har veterligen aldrig påträffats tidigare.

  Nypondvärgmal Stigmella anomalella är en vanlig art i södra Sverige. Från Sm., Vetlanda, Repperda äng 1.VI.2011 är en hona funnen med avvikande genitalier och utseende.

• 3.2 Bo Olsson nämnde att det i nyhetsmedia omtalats att en för landet ny barkborre på lärk påträffats i Skåne. Enligt Åke Lindelöw på SLU:s hemsida, kallas den nya arten lärkborre (Ips cembrae) och är inte identisk med den ”lärkgrenborre” (Pityophthorus pityographus), som Bertil Ericson redogjorde för på ESIL:s allmänna sammanträde 2008-04-24 (se protokoll på ESIL:s hemsida). I Ericsons uppsats i ET:131, 131-136 (2010) kallas sistnämnda art sydlig grenborre.
• 3.3 Niklas Johansson, föredragshållaren för dagen, anmälde rovstekeln Oxybelus latidens från Sk., Ravlunda, ny för Fennoskandien (närmast funnen i Danmark).

§ 4  Kvällens föredrag, ”Torrängsinsekternas liv och förändrade livsmiljöer”, hölls av Niklas Johansson från länsstyrelsen i Jönköping. Åhörarna inbjöds att komma med frågor och bidra med kommentarer under framställningens gång. Detta ledde till att flera intressanta frågeställningar kunde benas ut under Niklas sakkunniga ledning, t ex: är torrängen en missförstådd miljö på marginalen?; var finns torrängarna idag och vilken betydelse har människan för nya och förändrade biotoper av torrängskaraktär och hur sköter vi dessa?

Torrängar kan definieras och exemplifieras med termer som stäppartad torräng, sandhed, sandstäpp, hällmarkstorräng och bryntorräng. Bryntorrängen har i Finland en uppskattad samlad areal av 500 ha och har där blivit föremål för inventeringar och olika ekologiska undersökningar. Denna naturtyp har också Niklas fastnat för i sina studier av insekter, främst solitära gaddsteklar, i gränstrakterna mellan de tre småländska länen.

Utmärkande för torrängar är blomrikedomen med bl. a. torktåliga ettåriga örter och andra konkurrenssvaga pionjärväxter. Särskilt bryntorrängarna har ofta en mycket begränsad areal, t ex åkerholmskanter, eller delar av betesmarker. Ett annat karaktärsdrag är att den döda veden är ett viktigt inslag. På bryntorrängen finns det stängselstolpar, döda grenar och ibland högstubbar och timmerväggar som kan erbjuda boplatser för steklar. Markstörningar av betande djur eller mänsklig aktivitet gynnar många arter som har sina bon i marken.

Ett hot mot torrängarnas flora och fauna är kvävenedfallet. Enligt vissa beräkningar tillförs marken i nederbördsrika områden 15 kg N/ha/år, vilket motsvarar en tredjedel av den rekommenderade N-givan vid havreodling! Kvävetillförseln gynnar t. ex. gräs på bekostnad av de insektpollinerade torrmarksblomväxterna. Ytterligare hot mot torrängarna är den ökande årsnederbörden, liksom förändrade betesrutiner och granplanteringarna.

De flesta rödlistade bin är marklevande och deras intima förhållande till vissa av torrängens blommor (ängs- och åkervädd, väddklint, fibblor, monke, sandvita och liten blåklocka m. fl.) diskuterades. Den evolutionära ”vinsten” för bina att liera sig med växter som gynnas av markstörning belystes av föredragshållaren.

Niklas redogjorde för sina inventeringar i övre Emådalen i Småland. Den intresserade läsaren hänvisas till länken till Niklas uppsats i ET (2010), där hundratals gaddstekelarter och deras livsmiljöer presenteras:
http://www.sef.nu/et/artiklar/ET2010/Nr%202/Johansson_Eman.pdf
Dessutom finns möjlighet att ladda ner en rapport på följande länk:
http://www.lanstyrelsen.se/jonkoping/Sv/publikationer/rapporter/2006/Pages/2006_39.aspx
Niklas avslutade sitt föredrag med att ge en framtidsbild av torrängarna. Här målades en bild upp av de betande djurens, stormarnas och erosionens, brändernas och flygsandens inverkan, och inte minst människans – med skjutfält, täkter, industriområden, vägkanter och banvallar. På dessa, av människan skapade miljöerna, finns kanske framtidens torrängar med sin speciella och skyddsvärda insektfauna. Skötseln av vägkanterna diskuterades livligt bland åhörarna. Vägkantsflorans betydelse för insekterna är stor, både som nektarkälla och som värdväxttillgång. Dessutom utgör vägkanterna viktiga spridningsvägar för flera insektgrupper.

§ 5  Ordf. tackade Niklas Johansson för ett spännande och intresseväckande föredrag. En livlig diskussion hade pågått redan under föredraget men fortsatte även en stund efter den första tackapplåden.

§ 6  Mötet avslutades. Eftersits med fika följde.

Lund som ovan

Thomas Jonasson, sekreterare