Öppnades mötet av kvällens ordf. Magnus Wedelin som hälsades de 23 närvarande välkomna.

2.1. Visade Ingvar Svensson i Österslöv en ny bok om bananflugor fam. Drosophilidae från Fennoscandien och Danmark i serien Fauna Ent. Scand. Vol. 39, 2004.

2.2. Det kommer enligt Lars Jonsson kanske gå att ordna så att Entomologiska Sällskapets i Lund medlemmar kan göra en exkursion till Pepparholmen - den i samband med Öresundsbron nyuppbyggda ön ute i Öresund. Lars har varit där och studerat spindlarnas kolonisation och såg då även bl.a. grönfläckig vitfjäril (Pontia daplidiceae).

Kvällens föredrag om "Fnurra på tråden hos rovspindeln Pisaura mirabilis med Pia Stålhandske. Pia har disputerat om denna spindel och dess reproduktiva strategier, "Male and female reproductive strategies in the nursery web spider Pisaura mirabilis". Läs mer nedan.

Avslutades mötet och fika följde.

Kvällens föredrag om "Fnurra på tråden hos rovspindeln Pisaura mirabilis" med Pia x.

Pia disputerade 2001 om denna spindel och dess reproduktiva strategier "Male and female reproductive strategies in the nursery web spider Pisaura mirabilis".

Att hon valde en spindel som organism att studera fast hon egentligen inte alls hade varit intresserad av spindlar förklarade hon berodde på att hon valde ämne efter sin favorithandledare. Först härefter blev spindlar hennes specialintresse. Spindeln finns vida utbredd från Asien, Ryssland till Medelhavsområdet och hit upp till Sverige. Den lokal som valdes för insamling av försöks-spindlarna ligger dock i Danmark, då spindeln var mer frekvent där. Hanarna är mörkare än honorna som är ljust bruna. Det finns även en gul morf med en gul kroppsstrimma på ryggen. Utvecklingen är två-årig och äggen som läggs i juni kläcks i början av juli. Två år senare kan de vuxna spindlarna börja parningsspelet och sedan kan spindlarna leva till in i augusti. Honan lägger äggen i en äggsäck som hon sedan bär med sig i chelisererna, med mundelarna alltså. Hon håller hårt i äggsäcken som med tiden luckras upp mer och mer allteftersom ungarna växer till sig därinne.

För att attrahera hanen utsöndrar den könsmogna honan ett feromon som gör hanen intresserad. Ibland kan spindelhonan bygga en rundad spånad att skydda sig i. När ungarna kläcks görs en trattspånad vilket görs av Vårdnätspindlarna dit också kärrspindeln Dolomedes hör. Det tältliknande trattnätet som ungarna håller till i vaktas av honan.

Spindeln som när den sitter på ett strå eller blad "nästan ser ut som en insekt" har ett unikt parningsbeteende. Insektslikheten ligger i att den håller ihop de båda främre benparen snett framåt så att det nästan ser ut som om den bara har sex ben, menade Pia med en lite underfundig min. Hanen ger honan en "bröllopsgåva" som har ansetts skydda hanen mot att bli uppäten av honan, "sexuell kannibalism", efter parningen. Detta tror man förekommer hos bara tre arter spindlar i Världen. Parningsspelet kan vara väldigt länge och börjar med att hanen serverar honan ett ljust paket med ett bytesdjur. Ibland stora byten, ibland små, ibland vågar sig hanen på att ge en fejkad "reavariant" med t.ex. en inspunnen ljungblomma. Gåvans innehåll kan alltså variera, men innehåller oftast någon föda som hon kan sätta tänderna (chelisererna ) i under tiden hanen överför sitt parningssekret.

Frågan var om det kunde ske att hanens kropp eller delar av denna kunde ingå i "gåvan", om diverse hanliga körtelsekret eller saliv kunde ingå. Frågan var om bröllopsgåvan var ett skydd, fanns det en hanlig "föräldrainvestering" som tillkommit genom naturlig selektion? Även hanens parningsansträngning var av intresse att studera.

Bröllopsgåvan har studerats och den tycktes ej vara något skydd mot sexuell kannibalism, ej heller en föräldrainvestering - endast en enda hane har blivit uppäten och då efter ett rejält slagsmål mellan hanen och honan.

Ej heller verkar det finnas någon nämnvärd föräldrainvestering då en mycket liten mängd av hanens sekret går åt vid parningen. Men en ordentlig parningsansträngning måste göras av hanen. Syrsor av både lika och olika storlek har Pia försett hanarna i försöken med och sedan studerat parningsframgången. Med större byten inspunna i gåvopaketen har hanen fått längre tid på sig att para sig. Det var honans val som avgjorde parningens längd. Denna längd har visats ha stor betydelse för hur många ägg som blivit befruktade.

Pia undrade hur beteendet dels uppstått, dels hur det vidmakthålls, ligger en sexuell kannibalism bakom från början, men som sedan har övergått i mer ritualiserade betéenden utan kannibalism? Kan honorna vara "fångade i en sensorisk fälla"? Kan det vara så att hane med en äggsäck ser ut som en hona med äggsäck - en visuell likhet mellan äggsäcken och det inspunna bytet, en efterhärmning av äggsäcken? Utnyttjas honans instinkt att ta tag i den visuellt lika brölloppsgåvan, alltså honans vårdinstinkter? Detta skulle i så fall innebära den "sensoriska fälla" beskriven 1995 av Christy. Hanen imiterar då ett stimuli som honan reagerar på, men honans respons har evolverats i ett annat sammanhang.

Experiment har gjorts så att hanarna har fått paketera bytet. Hanen håller sedan upp paketet i en speciell ställning och visar det för honan, vilken - om hon är intresserad - börjar äta.

Honan måste hålla mycket väl hålla reda på äggsäcken för att ungarna skall ha en rimlig chans att klara sig, annars blir det en mycket hög dödlighet bland ungarna har det visat sig.

Färgen har modifierats på äggsäckarna, så att hanarna har fått presentera bruna, normalt vita och extra vita äggsäckar för honorna och här har honorna reagerat snabbare på att acceptera gåvan ju vitare den var. Extra vita och riktiga autentiska äggsäckar var lika bra, medan normalvita och bruna var allt sämre.

Det borde vara enklare att presentera et byte utan att paketera det, så varför då göra ett paket? Hanen har visats fortsätta paketera gåvor om han ej fick para sig och det verkar som om gåvan imiterar ett äggpaket. Särskilt oparade honor brukar hugga tag i vita spånader och blir de inte parade brukar de till slut ändå göra en äggsäck.

Försöker hanar stjäla finare paket från andra hanar?
Jo, det kan nog förekomma menade Pia.

Om flera hanar parat sig med en hona - vem blir då biologisk fäder till ungarna?
Detta, menade Pia, bör vara ungefär proportionerligt mot parningstiden de olika hanarna haft till förfogande.

Själva parningen hos spindlarna innebär att hanarna gör ett speciellt litet nät på vilket spermierna avsätts, sedan tar hanen detta nät med pedipalperna och trycker in spermienätet med spermierna i.

Pias tankar har varit att jobba med kärrspindlar där honan är betydligt större än hanen och har ett fysiskt övertag och hos denna arten lär hanarna få trycka in spermienätet snabbt och sedan snabbt dra sig tillbaka för att överleva parningen.

Lund som ovan sekr. /Olle Hammarstedt/