Öppnades mötet av ordf. Per Douwes som hälsade de 31 närvarande välkomna.

2.1. Om det kommande vårprogrammet redogjorde Per Douwes och undrade när exkursionen lämpligen skulle hållas. Lördagen 10 juni var vad som blev preliminärt bestämt.

Naturfotograf Ulf Westerberg visade Naturbilder, särskilt insekter. Det var ett riktigt trevligt föredrag med många väldigt fina bilder på framför allt fjärilar, men även andra insekter, lite övriga djur och en hel del natur, både skånsk, svensk och utländsk. (resumé - se nedan)

Efter föredraget avslutades mötet och fika följde.

Ulf började med att berätta lite om sig själv och det framgick att naturintresset suttit i ordentligt sedan barnsben i 10- årsåldern då han blev intresserad av fjärilar. Han har programmerat i 20-talet år, men har hela tiden varit flitig fotograf också. Han brukar benämna sig fotograf, inte nödvändigtvis naturfotograf då även andra typer av bilder har varit intressanta att ta och detta är också viktigt för att försöka leva av att vara fotograf är inte så lätt, menade Ulf. Samlandet av fjärilar övergick så småningom i att mest fotografera fjärilar och ikväll har han alltså tagit med en del av bilderna ur sin mångåriga fina kollektion med Dia-bilder som han fortfarande håller fast vid av olika skäl.

Ulf lägger mycket möda på de bilder han tar, försöker förbereda och komma ut i rätt tid, vilket ofta är tidigt om morgnarna innan det han sen skall fotografera har kommit till den fas eller tillstånd som han vill fotografera. Det speciella ljuset om morgnarna ger en fuktig morgon de mustigaste och finaste färgerna och en viss mjukhet i bilderna som inte går att få längre fram på dagen. Dessutom är det då som fjärilarna vaknar upp och kryper i läge för att fälla ut vingarna och ta in solstrålarnas första tillräckligt varma strålar. Då innan de riktigt hunnit värma upp går det också att komma nära, vilket inte lika lätt senare fram på dagen när de är uppvärmda och snabba. All natur blir bättre på morgonen menar Ulf som efter hand har vidgat sina fotografiska vyer till all typ av natur. Han vill med sina bilder dokumentera fåglar och insekter, särskilt spännande är det när han upptäcker någon lokalt särpräglad individ i populationen.

Många fina bilder visades och det går inte att nämna alla, vilket egentligen vore på sin plats eftersom alla bilderna var så välarbetade och vältagna. Ulf började med en nu möjligen utdöd fjäril sett från det skånska perspektivet - det var en asknätfjäril (Euphydryas maturna) förr kallad boknätfjäril på en av sina sist kända lokaler i Skåne, nämligen Rebbetuaröd, en hane som då på 1970-talet utgjorde ett av de sista exemplaren av denna art, utan att själv veta om det eller att ha något ont av det, möjligen blev han snuvad på sitt livs parning när så få individer återstod. Inte heller alla insatta människor trodde att det skulle gå så utför för fjärilarna.

Ulf menade att det fortfarande var så att analog film var överlägsen i bildkvalité och upplösning, framför allt om man har lite specialkunskaper går det fortfarande att göra analoga bilder som är mycket svåra att slå med digital utrustning.

Det var ett riktigt trevligt föredrag med många väldigt fina bilder på framför allt fjärilar, men även andra insekter, lite övriga djur och en hel del natur, både skånsk, svensk och utländsk.

Ulf nämnde också att han som 13-åring på resa i Rumänien hade fått tag på en ettrigt pipande dödskallesvärmare som hållit på med sitt pipande hela natten, kanske p g a whiskyn som denne lille grabb försökte ta kål på fjärilen med för att kunna ta hem den. Lätet är speciellt - och att Ulf fastnade mer och mer för fjärilar år förståeligt. Många bilder fanns med från Klagshamn, t.ex. puktörneblåvingar med gulröda toner på knölsmörblomma eller en kamgräsfjäril solande med bredsidan mot de sista solstrålarna på en svartkämparblomma som också blir nattkvist. Typiskt är väl också en mindre guldvinge på torra grässstrån, men mindre typiskt att denna sitter på kaprifol. Som vanligast sitter också metallvingesvärmaren , metalliskt grön, på en rödaktig åkerväddblomma. För att få med gullvivefjärilen var Ulf tvungen att åka till Öland där fjärilen lät sig fotograferas i Halltorps hage där en fräsch hane satt på en tusensköna. Jakten på silverstreckad pärlemorfjäril hade lyckats med ett 400 mm´s objektiv och mellanring när den besökte hampflockelblommor. Hökblomsternätfjärilen besökte blåeldblomma på Revingefältet, medan hedblåvingen (P. idas) satt på ljung i knopp fortfarande med vingarna ihop.

Midsommarblåvingen satt på en rölleka i Vissefjärda i östra Småland, i morgondagg, även tåtelsmygarhanen hade förevigats tidigt på morgonen i det speciella ljuset och så även luktgräsfjärilen som satt kvar efter natten på den torra hundkexblomställningen. Brunfläckiga pärlemorfjärilen hade suttit över natten på en knopp av åkervädd, medan allmän bastardsvärmare satt i parning någonstans ute på Klagshamnsudden. Åter vid Krankesjön hade storfläckig pärlemorfjäril fångats i motljus med kameran. Ängsnätfjärilen satt framåt kvällningen på svartkämpar för övernattning. Aurorafjärilen satt på sin viktigaste värdväxt tillika nektarkälla änsbräsman, där blomman gav ett bra nattkamouflage till den vitaktiga fjärilen.

Förutom att Ulf helst tar bilderna under morgonen och kvällen, försöker han få in en bra bakgrund, vilket han menar är en del av hemligheten med att kunna få vackra och intressanta bilder. Således hade han flera svartfläckig blåvinge dels vilande på ett strå, dels på blomma av oxtunga och dels en som solar med utbreda vingar en morgon.

Det skulle gå att räkna upp alla bilderna, men jag får nöja mig med ett urval, så nu till en resa där Ulf var på Madeira och fick den speciella rödare amiralarten som finns där och på Kanarieöarna, Vanessa indica, på bild. Monarken kom nog från Californien, men helst vill han se den i Mexico på övervintringsplatserna. Mount Kinnabalu på Borneovar ett eldorado, menade Ulf som tyckte det var mycket nattfjärilar där, och varje ny individ tycktes vara en ny art, väldigt länge, jämfört med hur det är här. I bergsregnskogen hade han stött på en metalliskt glänsande mätareart. I regnskogen var det otroligt insektsrikt, men i den fuktigare låglandsregnskogen såg man inte lika många insekter, men hela tiden fanns det något att se. Kanske fanns det mer liv högre uppe bland trädkronorna, trodde Ulf. Märkligt var att det flög någon tjockhuvudfjäril (fam. Hesperidae) mitt i natten på en vit blomma. Här fanns också scolopendrar, "longlegged centipeds", vandrande pinnar, pappersfjärilar stora sävligt flygande vita med svarta fläckar. Även fågelfjärilar visade sig (fam. Ornithoptera).

Tillbaka i "verklighetens" Klagshamn fick vi se den metalliskt blågrönglänsande myskbocken, den speciella skinnbaggen eller bärfisen den rödsvartrandiga strimlusen och inte heller den gulsvartrandiga stora getingspindeln hade undgått fotografen hösten 2002. Uppe på Kopparhatten hade en hane av nagelspinnare visat sig och till och med satt sig i fjolårslöven och darrade med vingarna.

Det var ett riktigt trevligt föredrag med många väldigt fina bilder på framför allt fjärilar, men även andra insekter, lite övriga djur och en hel del natur, både skånsk, svensk och utländsk.

Ett tips från Åke Sandhall var att man kunde blåsa på en fjäril eller annan insekt så att den blir stilla en liten stund. Ulf menade att det fortfarande var så att analog film var överlägsen i bildkvalité och upplösning, framför allt om man har lite specialkunskaper går det fortfarande att göra analoga bilder som är mycket svåra att slå med digital utrustning. Oftast är det de numera mycket finkorniga 50 och 100 ASA diafilmerna som är Ulfs favoriter och det finns ett par ställen i Malmö där man har fullt upp att göra med de analoga filmerna. Optiken är viktig och ofta används ett 200 mm´s med mellanring, gärna manuell fokus. Framför allt är det bakgrunden Ulf bedömer och försöker få rätt, han tar sedan inte så många bilder, utan istället satsar han på att vara noga med förberedelserna för varje bild så att den blir som han vill ha den, både vad gäller ljus, bakgrund och inte minst själva huvudmotivet, även om det ofta är ganska litet till storleken.

Lund som ovan sekr. /Olle Hammarstedt/