Öppnades mötet och de 24 närvarande hälsades välkomna av ordf. Per Douwes.

2.1. Ordf. bad de närvarande att resa sig upp - och omtalade att medlemmen och förre styrelseledamoten i Sällskapet,
Erik Tham avlidit, samt utlystes en tyst minut över hans minne.

2.2. Den Vecklarebok som skrivits av Ingvar Svensson i Österslöv finns nu att köpa här på mötet. Det har tryckts 600 stycken böcker och 150 är redan sålda. Art nr 290 har råkat bli fel bild och den rätta bilden kan och kunde fås av Christer Bergendorff, som delade ut sådana i självhäftande skick.

2.3. Ny bok har enligt Ingvar Svensson i Österslöv utkommit - på spanska - "Fjärilar i Madrids kommun" med fina bilder, även vissa utvecklingsstadier. Dock är inte alla arter med på bild och även här har det råkat bli så att "en bild anger en felaktig art".

2.4. "Exempel på nyetableringar och expansiva arter" togs upp av Bengt-Åke Bengtsson som presenterade några nyetableringar:
Eucarta virgo (rosa jungfrufly) påträffades första gången i Sverige 2002 i en av Hasse Karlssons fällor på Öland. Därefter har den tagits varje år och är nu känd från Sk, Bl. Ha, Sm, Öl, Go och Vg. På södra Öland var arten ett av de vanligaste nattflyna under sommaren 2006.
Nephopterix angustella (benvedsmott) togs första gången i Skåne c:a 1994(?) av Ryrholm och Kjellander. Sedan dröjde det 5 år innan den togs på Öland och nu är den funnen i Sk, Bl, Öl och Go. Under 2006 uppträdde den ganska vanligt på många platser på södra halvan av Öland. Angrepp har hittills hittats på åtminstone ett 20-tal platser.
Coleophora saponariella (såpnejliksäckmal) hittades första gången av Ingvar Svensson i Österslöv, i Skåne i slutet av 1980-talet. Den konstaterades då också från Blekinge. Inte förrän 2006 kunde den konstateras från Öland och då hade den med en enda gång spritt sig över hela den mellersta delen.
Cameraria ohridella (kastanjemal) hittades av Magnus Wedelin 2003 i Malmötrakten. Sedan har den också påträffats i Blekinge och Halland. Nu har den kommit till Öland och under ett år har den spritt sig mycket snabbt över hela ön upp till en bit norr om Borgholm. Inga minor sågs på Öland 2005 trots ivrigt sökande. Arten beskrevs från Makedonien 1986 ochhar under bara ett par decennier spritt sig över större delen av Europa. Angrepp av larverna kan få hästkastanjer att bli bruna mitt i sommaren. Visades förutom Cameraria ochradella (kastanjemalen) också Caloptilia Azaleella (azaleastyltmal).
Phyllonorycter leucographellus (eldtornguldmal) togs i Danmark 1993 och senare i Skåne 1998 av Magnus Wedelin. 2004 togs den i Blekinge. Hösten 2005 såg Bengt-Åke Bengtsson en enda mina i Kalmar, samt sedan under den gångna hösten 2006 minor på två platser inne i staden och den 19 december fanns det massor av minor i olika stadier och några som togs tillvara har redan kläckts inomhus. Visades både normaltecknade exemplar och exemplar med avvikande vingteckning. Menade Magnus Wedelin att det kan vara så att någon parasit kan ha kommit ifatt arten i Malmö, där den tycks ha gått tillbaka något. Här passade Ingvar Svensson i Österslöv på att påpeka att det egentliget är parasitoider som dödar sitt värddjur, medan parasiter egentligen inte dödar sitt värddjur - enligt definitionerna. Ingvar trodde även att förutom eldtorn, så kunde kanske arten också leva på en annan rosväxt (fam. Rosaceae), nämligen en amerikansk hagtornsart som planterats mycket i Malmö. Dessutom har Ingvar tänkt sig att det väl är frågan om en "växthuseffekt" som gjort att bland annat eldtornguldmalen har expanderat, men Ingvar har också råkat läsa i en växthuseffektkritisk bok av en författare Michael Chrichton (?) som hävdar att "mycket är långt ifrån bevisat ännu och att oceanerna möjligen har stigit 1/10 mm hittills och att Grönlands inlandsisar har hållit på att smälta av i 20.000 år, således sedan långt före senaste istidens slut. I boken sägs även att det på Sydpolen blir mer is och att ingen verklig jämvikt finns i naturen": Det finns numera tydliga bevis på växthuseffekten, vilka till del redovisas tydligt i Al Gore´s film "En obekväm sanning" = "An unconvenient truth" som visats som biofilm och även finns på internet, menade Olle Hammarstedt, förutom alla allt värre väderkatastrofer vi allt oftare ser kring oss.
Antispila treitschkiella (mindre kornellmal) hittades i ett exemplar på Öland i Skogsby den 28 juni 2006 då Bengt-Åke Bengtsson egentligen var på jakt efterefter Asthena anseraria som hade tagits ny för landet på Gotland några veckor dessförinnan. Istället fann han 1 ex. av A. treitschkiella som närmast är känd från melersta Polen där den är sällsynt. Kommande säsonger får utvisa om även denna blir en ny expansionsart. Som jämförelse visades den något större arten Antispila metallella (större kornellmal).

2.5. Meddelade Christer Bergendorff flera nya landskapsfynd av trollsländor, vilka "han jagat med kameran i Norrland i somras efter att ha satt håven och giftglaset på hyllan": Calopteryx virgo Hr To, Erythroma najas Jä, Lestes sponsa Hr Lu, Cordulea aenea Jä, Ophiogompus cecilia Lu, Sympetrum danae Lu.

2.6. Om problemen med granbarkborrarna i skogarna efter stormen Gudrun januari 2005, berättade Gunnar Isacsson om hur man på Skogsstyrelsen har bestämt sig agera. I någon tidning hade man skrivit att "nervgift skulle sprutas i skogen". Det kommer att kläckas mängder av barkborrar nästa försommar eftersom det finns kvar många angripna stormskadade och även andra träd i skogarna och det finns med så stora antal baggar kan även friska träd komma att angripas, menade Gunnar, -och man kommer att från skogsstyrelsens sida att lära ut hur man lägger upp stockar i och sedan applicerar feromoner på dessa för att locka dit många av barkborrarna som sedan skall få på sig av det gift "Cyperplus"(?) som verkar som ett nervgift på insekter. Det är naturligtvis inte hälsosamt att få på sig medlet så de som skall ut och spruta stockarna utbildas härför. Giiftets kontaktverkan skall vara över på 2 till 3 veckor och virket som impregnerats skall ligga kvar i skogen. Efter två till tre månader är det mesta nerbrutet, så att det som sprutas 2007 kommer att vara ofarligt även för insekter 2008. Om man sprutar på 100.000 ställen med upplagda fångstockar med feromoner, så kommer 5 % av den aktiva substansen som används i de svenska trädgårdarna under ett år gå åt, enligt Gunnar Isacsson, som jobbar med dessa frågor på Skogsstyrelsen. Bengt-Åke Bengtsson hade hört att "giftet kan vara oerhört giftigt i vatten om det kommer ut i åar". Enligt Gunnar "lär det inte vara så giftigt för fåglar, av vilka dock troligen en och annan av de små mesarna kommer att drabbas, men däremot lär hackspettarna inte vara intresserade av baggarna."

Han berättade om slinginventeringsmetoden som han utvecklade under början av 1980-talet i Skåne när ett antal naturbetesmarker skulle inventeras på dagfjärilar. Iinventeringsmetoden är reproducerbar - precis samma inventering kan göras ett kommande år. Antalen av varje art och blombesöken m.fl. miljöfaktorer registreras per slingdel genom olika biotoper i form av slinga, där alla fjärilar som sågs inom 5 meter på varje sida räknades in. En korridor med 10 meters bredd inventeras - utan gräns uppåt för att å med arter i träden också. Biotoperna syns och markeras på helst flygfoto i skalan 1: 2000 eller 1: 5000, där även buskar och träd syns, så man kan detaljorientera längs slingan. Under säsongen från april till september, kan fem till åtta gånger per område vara ett riktmärke. Områdets storlek och komplexitet får bestämma slingans längd, gärna minst tre till tio km för att få ett bra resultat. Flera faktorer bl.a. blombesöken avbetningsgraden, hur mycket blommor som fanns per blomart, mm noterades - per slingdel. Slingdelarna varierar i längd från några tiotal meter till något hundratal meter. En databas (i Access) har använts för inlagring av inventeringsdata.
 Under 1980-82 gjordes inventeringar på cirka 10-talet områden i gamla Malmöhus län, vilka återinventerades 2002. Då hade cirka 30 - 40 % av arterna försvunnit, i snitt från cirka 30 arter ner till cirka 23 arter per område. Det är svårt att säga varför, men en faktor som föll ut av de som registrerats var ingenväxning av öppnare marker med mer buskar och träd. Fler områden inventerades under 1980-talet, samt även Ölands Stora Alvar med slinginventeringsmetodik. 2001 inventerades Ven och 2005 gjordes en stor insats när 25 områden huvudsakligen nya områden spritt i hela Skåne slinginventerades. Dessa inventeringar utgör grundmaterial för kommande återinventeringar. Kvällens redogörelse behandlar främst fjärilarna på de 25 områdena totalt, vilka som fanns på områdena och hur många som sågs totalt under olika perioder under sommaren. Vilka som försvunnit från Skåne och vilka som finnas mer eller mindre reproducerande men som inte sågs alls av de cirka 67 nu skånska arterna. Det är intressant att se hur vanliga eller ovanliga arterna är i relation till varandra, vilket visades gruppvis till att avsluta med. Läs mer under Olles mer detaljerade referat nedan.

"Slinginventeringar av fjärilar i Skåne" med Olle Hammarstedt. Han berättade om slinginventeringsmetoden som han utvecklade under början av 1980-talet i Skåne när ett antal naturbetesmarker skulle inventeras på dagfjärilar. Meningen var att skapa en inventeringsmetod som var reproducerbar - att man kunde göra om precis samma inventering på samma sätt ett kommande år - och direkt jämföra arterna och antalen av varje art. För att täcka in de olika biotoperna lades ut en slinga, en transekt där alla fjärilar som sågs inom 5 meter på varje sida om där inventeraren gick fram räknades in - per slingdel. Man går i princip fram i mitten av bakre delen av en tänkt låda med 10 meters sida, så att en korridor med 10 meters bredd blir inventerad, utan gräns uppåt, så att eksnabbvingar och almsnabbvingar mm också skall kunna räknas in uppe i träden. Biotoperna märks ut väl på en bra karta, gärna ett flygfoto i skalan 1: 2000 där varje buske och träd syns. Även andra kartor kan användas - det viktiga är att man kan orientera sig bra längs den slinga som lagts ut. För att få en lagom spridning av inventeringarna i tiden kan 5 till 7 gånger per lokal och säsong vara ett riktmärke, även om de blir bättre ju fler gånger man går den den cirka tre till bortåt sju eller ännu längre slingan per område. Områdets storlek och komplexitet bestämmer hur lång slinga som kan läggas ut. Med färre inventeringar får man ett mindre komplett resultat, vilket kan inträffa med områden som har ett molnigare lokalklimat, särskilt en säsong med mycket molnigt väder. Cirka 10 till 15 dagar mellan inventeringstillfällena på ett område kan vara lämpligt för att man skall få in alla eller flertalet av de arter som finns reproducerande inom ytan eller ofta flyger över där. Det visaade sig att i England försökte man gå "en gång i veckan" men där hade varje inventerare bara ett till två eller högst tre områden var, annars var deras metod mycket snarlik den som börjat användas här. En stor skillnad var dock att de i England bara hade räknat fjärilarna i sina "Pollard walks" som dessa transekt eller slinginventeringar också kallas, i Skåne registrerades flera andra faktorer, främst blombesöken av varje fjäril, samt prickades noga varje observation noga på en karta, så man kan se var i området de olika obsarna gjordes. Senare har  de noterats per slingdel efter hand som de setts, emn ej alltid detaljprickats. Dock är oftast slingdelarna oftast mellan några tiotal meter till något hundratal meter långa, beroende på terrängen, så man vet ganska noga var observatioenrna gjordes. Alla områdeskartorna med slingor och slingdelarna avgränsade och utmärkta finns även i digitaliserat skick. Ett par exempel på fotokartor med digitaliserade inritade slingor visades med videoprojektorns hjälp, liksom alla de arter som observerades - i antal under olika perioder så att antalen och flygtiderna framgick tydligt. Även de arter som förr funnits i Skåne men som numera inte reproduceras här vad man vet togs med. Av de två relativt nyinvandrade arterna, hade  kartfjärilen Arachnia levana setts på många av områdena, medan sälgskimmerfjärilen bara setts inom ett område.

Avslutades mötet och fika följde.