2011-11-25 Mötesprotokoll

Protokoll för ESIL 25 November 2011

Protokoll fört vid allmänt sammanträde 2011-11-25 i Biologihuset, Sölvegatan 35, Lund.

§ 1  Ordf. Mikael Sörensson hälsade de 34 närvarande (se gästbok) välkomna och förklarade sammanträdet öppnat.

§ 2  Ordf. beklagade den försening i kvällens program som uppstått genom att sammanträdeslokalen i sista stund ändrats. Anledningen till lokalbytet var att det vid eftersitsen denna gång skulle bjudas på julbord istället för det vanliga fredagsmyset. Gamla växtfysiologens julpyntade personalrum bedömdes ge en värdig inramning åt evenemanget. Alla närvarande inbjöds att delta i eftersitsen.

§ 3  Föreningsinformation

  • 3.1 FaZett vol. 24:1 har skickats ut till medlemmarna. De som betalat in medlemsavgiften för 2011 men inte fått tidskriften ombeds kontakta kassören Fredrik Östrand – se ESIL:s hemsida.
  • 3.2 Ansökan om stipendier ur Sällskapets fonder skall vara styrelsen tillhanda senast den 1 mars 2012. Under nuvarande osäkra ekonomiska förhållanden kan inget säkert sägas om det utannonserade beloppets storlek. Förhoppningen är att ett totalt belopp på 20.000 kronor kan utdelas.
  • 3.3 Två av vårens föredragshållare är klara, nämligen 1) Jostein Kjaerandsen i januari om den fysikaliska bakgrunden till och de biologiska effekterna av färgsprakande interferensfenomen i insektvingar och 2) Mikael Sörensson i mars om fjädervingarnas (Ptiliidae) systematik och biologi. Håll utkik efter programmet på esil.se!
  • 3.4 Styrelsen tar tacksamt emot förslag på ämnen/föredragshållare till framtida allmänna möten från medlemmarna.

§ 4  Meddelanden (Inga meddelanden förekom)

§ 5  Kvällens föredrag ”Carl Möller och Stehagsentomologerna – några samlare vid Ringsjön i slutet av 1800-talet”, hölls av Thomas Jonasson.

Stehag, eller förkortat ”Shg”, är ett ofta förekommande ortnamn på lokaletiketterna på skånska insekter insamlade sent på 1800-talet. Det har främst sin förklaring i Carl Möller och kretsen kring honom.

Carl Möller föddes 1828 i Helsingborg. Han växte upp i Norrvidinge, där fadern blev kyrkoherde och prost. Carl skrevs som 17-åring in vid akademien i Lund och tog en kameralexamen 1849. Efter en kort sejour vid Kungliga Skogsinstitutet i Stockholm återvände han till Skåne, dock utan jägmästarexamen. Han fick anställning som förvaltare av skog, gods och arrendegårdar hos hovmarskalken, baron Gustaf Julius Coyet på Torup. Samme Coyet ägde också Rönneholms gods norr om V. Ringsjön.

Möller lär ha räddat livet på sin arbetsgivare, hovmarskalken, när denne var nära att bli ihjälslagen av en till vansinne uppretad betjänt. Historien om hur den råstarke Möller resolut ingrep lever ännu kvar i bygden. Som tack för sitt rådiga ingripande lär Möller ha fått ett fördelaktigt, livslångt arrende på den då nybyggda gården Vedelsbäck i Hassle by i Stehags socken – en arrendegård under Rönneholm. Han var bara omkring 30 år gammal då. Möller gifte sig några år senare med Augusta Lindequist, dotter till Billinge sockens kommunalordförande, f d fanjunkaren PG Lindequist. Även han var trotjänare hos baron Coyet, både på Torup och Rönneholm. Carl och Augusta fick mellan 1864 och 1878 åtta barn – tre döttrar och fem söner. Genom giftermålet fick Möller också medikofile kandidaten och jaktkamraten Carl Lindequist som svåger. ”Krågeskytten”, som sockenborna kallade Möller, jagade, samlade, preparerade och konserverade fåglar till sitt privatmuseum på Vedelsbäck. Möller hade i detta arbete god hjälp av svågern, ”kandidaten”, och flera av sina flitiga barn, ”fluefångarna”. Dessutom bidrog ett hundratal andra leverantörer med fåglar och insekter från Sverige, Norden, Europa, Asien och Nordamerika till Möllers museum.

Möllers samlingar hamnade efter hans död 1901 efter många om och men i Helsingborg. De kom att utgöra grunden för stadens museum. Läroverksadjunkten Gustaf Löfgren, sedermera Helsingborgs förste museiintendent, var den som lyckades genomföra förvärvet 1906. Carl Möllers insektsamlingar är ovanligt väl etiketterade. Djuren från Ringsjöbygden samlade han in både före och efter sjösänkningen 1883. Samlingarna är ett utomordentligt värdefullt tidsdokument över de faunaförändringar som måste ha inträffat i samband med sjösänkningen och utdikningsföretagen på 1880-talet.

Helsingborgs museum invigdes 1909 och blev mycket uppskattat av stadens medborgare. Förutom Möllers samlingar med 2.000 monterade fåglar, 5.000 fågelägg och ”legio af insekter”, inflöt under årens lopp till museet ytterligare ett antal donationer av insektsamlingar:

Läroverksadjunkten Gustaf Löfgren (1848 – 1910), Helsingborg, donerade 1908 sin insektsamling om 25.000 – 45.000 exemplar av ”alla insektordningar”. Knappt hälften av hans samlingar finns kvar i Helsingborg. Resten överfördes 1980 till Entomologiska museet i Lund.

Ingenjörskan och konsulinnan Cecilia Anderson (1855 – 1920), Köpenhamn/ Båstad/ San Diego – en kvinna bland insektsamlarna! Hon var dollarmiljonärska med ett 52-rums sommarhus i Båstad. När hon och hennes man, vice generalkonsuln för Amerikas Förenta Stater i Köpenhamn, JF Anderson, ”Cuba-Anderson”, 1917 drog sig tillbaka till Kalifornien, donerades en dyrbar samling exotiska fjärilar och skalbaggar till Helsingborg. De flesta fjärilarna är förstörda av ängrar och etiketteringen av djuren är undermålig.

Läroverksadjunkten Erland Vetterhall (1846 – 1927), Helsingborg, efterlämnade vid sin död 1927 en mindre, blandad insektsamling i ett antal cigarrlådor. Vetterhall var biologilärare i Helsingborg och dotterson till den mera kände Carl Wetterhall, en småländsk fältväbel, som var verksam som skalbaggssamlare i början av 1800-talet. Det har cirkulerat uppgifter om att Wetterhalls samling ska finnas i Helsingborg. Så är det alltså inte. Det är dottersonens, illa etiketterad och delvis svårt skadad av ohyra.

Justitierådet Richard Hennig (okända data), Königsberg, hade tre skåp med storfjärilar. Hans son, då bosatt i Bremen, skall en gång på 1930-talet försökt rädda faderns samling undan förgängelsen genom att be en släkting i Helsingborg donera den till museet därstädes. Dåvarande intendenten ville helst slippa en så skrymmande donation men fick till slut ge vika för museistyrelsens påtryckningar. Donatorn var en av stadens många inflytelserika konsuler!

Åter till Möller och hans krets! Vedelsbäcks gård byggdes helt nära södra stambanan. Möller skickade gärna en dräng med fjädervagn eller charabang till järnvägsstationen för att hämta gästerna. Dessa kom för samvaro och exkursioner i den vackra och entomologiskt givande Ringsjötrakten och stannade en eller ett par nätter, ibland längre. Det kunde bli veckor och till och med månader. Möller var känd för sin gästfrihet. Extra rum med bäddar och i värsta fall tältsängar, fanns i huset. Om sängplatserna inte räckte, kunde svågern, kandidaten på Rönnemölla, hysa en del nattgäster. Gärna de som musicerade. Bland Möllers och Lindequists återkommande gäster märks särskilt:

Akademiadjunkten CG Thomson (1824 – 1899), som var dåtidens mästare i skalbaggs- och stekelsystematik. Han spelade gärna tvärflöjt till Lindequists pianoackompanjemang och hjälpte svågrarna med kniviga artbestämningar.

Konservatorn CDE Roth (”Radix”, 1831 – 1898), som hjälpte Möller med kompletteringar av sällsynta skalbaggar till dennes samling och betalade 12 öre per styck för de baggar som Möller levererade till Lundamuseets nya skalbaggssamling i början av 1880-talet. Den övre gränsen för leveranserna var 200 kronor per år, vilket motsvarar ca 10.000 i dagens penningvärde. Ett skapligt extraknäck!

Docenten Simon Bengtsson (1855-1939) och läroverksadjunkten och språkläraren Gustaf Löfgren (1848 – 1910) var från Dalsland respektive Värmland och blev goda vänner under Lundatiden. De hörde till en yngre generation och var båda lärjungar till och hängivna beundrare av Thomson. Bengtsson blev Thomsons efterträdare som föreståndare för de entomologiska samlingarna i Lund och Löfgren, en gudabenådad violinist, blev den egentlige skaparen av Helsingborgs museum. Båda var drivande vid instiftandet av Entomologiska Sällskapet i Lund 1903.

Läkaren Gustaf Fredrik Möller (1826 – 1889) och artisten m.m. Jöns Gustaf (Gösta) Möller (1831 – 1909) var inte släkt med varandra eller med Carl Möller. Namnlikheten har dock orsakat förväxlingar och missförstånd.

GF Möller var läkare i Trelleborg och dessutom flöjtist, liksom Thomson. De spelade duetter medan doktorinnan och pigan förberedde supén i det trivsamma Trelleborgshemmet. Thomson och Möller åkte ibland till Köpenhamn för att avnjuta någon operaföreställning. GF Möller hade skalbaggar och steklar som specialitet. Hans samlingar köptes av Göteborgs naturhistoriska museum. Carl Möller överöste ”doktorn” med steklar från Stehag. En och annan raritet dök väl upp men det mesta tycks ha varit trivialiteter. ”Doktorn” hoppades nog att ”Chasseur” (Carl Möller) skulle lära sig att känna igen de allra vanligaste arterna.

Gösta Möller var redan under sin livstid omtalad som en kuf. ”Han är en bängel men ritar som en ängel”, lär Gustaf Löfgren ha skaldat om honom. Gösta Möller gav i senare hälften av 1800-talet ut några häften om skandinaviens skalbaggar med egenhändiga, alldeles utmärkta illustrationer. Annars var han musiker och artist. Han gav även sånglektioner, varvid han helst tog sig an unga, lovande flickor. Icke blott sångkonsten utövades i lärare/elev-relationen. Möller dömdes vid Helsingborgs rådhusrätt för otukt med en av de unga sångerskorna. Han bedyrade in i det sista sin oskuld och lär ha avlidit i landsflykt i Danmark.

Avslutningsvis nämndes något om två Helsingborgsentomologer, verksamma vid förra sekelskiftet: postexpeditören Benjamin Varenius (1855 – 1928) och konservatorn Harald Muchardt (1878 – 1963).

Varenius hade en stående annons i Entomologisk Tidskrift, ”Coleoptera till salu”, under 1890-talet. Han ansågs för dyr och alltför slarvig med etiketteringen av sina baggar. Dock gjorde de flesta av dåtidens samlare affärer med honom och hans djur kan påträffas lite varstans i olika samlingar. För senare tiders coleopterologer är han nog mest ihågkommen som Ruben Rausings svärfar.

Muchardt blev kompanjon med Varenius kring 1900 och de annonserade tillsammans om försäljning av och byten med sällsyntare skalbaggar och fjärilar. Den självsäkre och intiativrike Muchardt anställdes redan före 30 års ålder som konservator vid Helsingborgs museum. Hans karriär som museiman blev dock kort och hans insatser föga uppskattade. Konservatorns utpräglade drag av myto- och megalomani passade antagligen inte ihop med intendent Löfgrens framtoning av saklig- och ödmjukhet.

Den som vill fördjupa sig i det behandlade ämnet kan läsa Thomas Jonassons artiklar: ”Carl Möllers skalbaggssamling i Helsingborg” (FaZett 20:2, 26-32, 2007); ”Carl Möllers samlingar och dagfjärilsfaunan på en fläck af mellersta Skåne’” (FaZett 21:2, 32-44, 2008) samt ”Fågelhuset och insektssamlingarna vid Helsingborgs museum – människorna bakom verket” (Museum i 100 år – Kring Kärnan 37, 85-103, 2009). Den som vill se och närmare studera samlingarna i Helsingborg bör vända sig till museichefen Joakim Thomasson, Kulturmagasinet/Helsingborgs museer, Gisela Trapps väg 1, 254 37 Helsingborg eller via mail: joakim.thomasson(at)helsingborg.se.

§ 6  Ordf. tackade för föredraget och underströk värdet av Carl Möllers utförligt etiketterade samling och Carl Lindequists informationstäta översikt av dagfjärilsfaunan (med beläggsexemplar i Möllers samling) kring Ringsjön i slutet av 1870-talet.

§ 7  Mötet avslutades. Eftersits med det i § 1 aviserade julbordet följde. Richard Lövgren och Linda Strand hade för tredje året i rad dukat upp allehanda läckerheter och tackades varmt för sina strålande insatser av ett ovanligt stort antal gäster.

Lund som ovan

Thomas Jonasson, sekreterare